Dröj i vapenhuset! Lämna in din kniv
Hit må ingen komma som bär hot mot liv.
Samla dina tankar, sovra det som hänt.
Forma så en stålbur kring ditt temperament.

Knäfall i förundran över sinnets kraft
och att du betvingat ilskan som du haft.
Kärlek är mitt budskap, ödmjukhet min väg
kan du acceptera detta äntligt, säg?

Hämnden saknar värde, hatet saknar hem.
Är du kanske mogen sälla dig till dem
som med öppna sinnen gästat detta hus
och från blodsvart mörker vandrat ut i ljus?

Det är inte fråga om vem som har rätt.
Mest tillfreds blir den som sänker sin florett.
Månne märker du att själva hemligheten
är att snabbast glömma bort förtretligheten.