Det sitter en trollunge
Där skogen är som mörkast
Hon sitter där så ensam
Med svansen för ögonen
Bara för att inte visa
Hon gråter av ensamhet
De andra barnens skratt och hån
Har satt djupa sår i henne

En trollunge hon är
Född att leva i ensamhet
Bland skogens tätaste granar
Med svansen för ögonen
Hon springer sin väg
Springer men utan att se
Rakt ut i tjärnen den mörka djupa
Med tårarna strömmande
Hon dränker sig där i skogen

En trollunge hon var
Alltid ensam och ledsen
Hon nu funnit sin frid och ro
Där på botten av en skogstjärn
Men ingen sörjer hennes bortgång
För en trollunge utan vänner
Har ingen som gråter vid graven