Lätt
att känna
igen sig i denna.

Men
jag håller
kanske inte
med om att det
är rädslan för att
inte ha något som roar en.

Kanske
är det rädslan
för att känna sig
ensam, liten och obetydlig
som jagar den enskilde genom livet.

Dagdrömmen
eller att sitta och
se ut genom ett fönster,
förjagar den känslan, hur
märkligt det än kan verka.

Att
avsaknad av
andra människor är
ett lidande är förståeligt,
men ur detta springer som
du så riktigt påstår, kreativiteten.

Så
jag tycker
du har något
att förmedla här
och skänker dig därför
tvenne tulpaner av di gula.