Åsa kom inrusande och väckte mig. Hon skrek åt mig att hon varit ute och handlat. Då frågade jag vad klockan var och hon svarade åtta på kvällen. Det är omöjligt skrek jag tillbaka, vi skulle ju hem till Peder idag klockan ett och spela Beredskap. Då skrek hon åt mig att det hade vi missat. Då skrek jag åt henne att hon väl kunde ha väckt mig i tid. Men hon hade vaknat sent själv. Sedan hade hon låtit mig sova och gått iväg och handlat. Jag frågade då var jag befann mig. Hon sa att jag låg i hennes sovrum. Varpå jag såg mig omkring men inte kände igen mig så jag sa till henne att det måste vara fel. Att jag nog inte var vaken än utan fortfarande låg och sov. Ja, sedan vaknade jag och där låg jag i sängen och dvd'n "Tug of War"@, den senaste bondfilmen rullade på min storbildsteve. Vilket var konstigt. Jag tittade på det tjusiga omslaget. Det stod mycket riktigt så på omslaget och jag mindes samma namn från när jag varit och sett delen på bio. I filmen gick Bond omkring i ett stort nutidsmuseum med en massa andra människor och så ut som Pierce Brosnan. Då förstod jag att det bara var en dröm. Sedan vaknade jag av att mamma skadade min axel och sa att vi var försenade. Vi skulle möta hennes syster och hennes barn inne i stan och så skulle vi guida dem inne i Stockholm. Så vi skyndade oss och åkte in i stan. När vi möttes såg vi att de var ett följe på tio personer och de hade med sig sidorna ur ett jättelikt brev jag skrivit. Det var sommar och solen sken. När vi kom in på varuhuset NK såg jag mig i spegeln där och då förstod jag att det bara var en dröm för jag var bara cirka tolv år. Ja, sedan ringde telefonen i Åsas hall men jag hann inte svara och själv steg hon just ur badet, badrumsdörren stod av någon anledning på vid gavel. Jag förstod att det var Carsten som ringt, så jag ringde honom på mobilen. När han svarade så fick jag veta att han fortfarande var I stan och inte skulle vara hemma före två. Han berättade att vi kunde komma hem till honom och spela Beredskap med honom först då.


@ Tug of War, är en gammal låt med Paul McCartney.