Det känns som om jag
är på väg.
Någonstans.

Det verkar som om jag
skall flytta.
Härifrån.

Vägen ligger där.
Väntande.

Lungorna är tömda
och redo
att fylla sig.
Med nytt syre.

Jag tömde.
Allt.

För något jag trodde.
På.

Jag är beredd att offra.
Mig.

Det jag tror på
kan ingen
ta ifrån mig.
Någonsin.

Modet förvandlar all rädsla
till lätta dimmor
som gömmer sig.
I viktlösa slöjor.

När de faller
gör de det
ljudlöst.
När de landar
gör de det
ljudlöst.

Det verkar som om jag
snart skall resa.
Jag vet inte var.

Insiktsklubban
träffar mig med kraft.
Jag skall resa.

Min känsla är min sanning.

Jag skall resa.
Mig upp.