A Dieu kära kyrka
det är nu tö
du måste ner i din låda
med ditt folk och din snö

A Dieu kära kyrka
tack för ditt stöd
det är länge nu
du har hindrat min död

Din bomull har böljat
på sitt stillsamma sätt
men aldrig fykt
som det gör på Skåne slätt
Din dörr har stått
öppen
men ingen gått till bikt
ditt sken har mig lockat
till tanke och dikt

Folket har vandrat
i över fyrtio dagar
hästar med släde
har lämnat sina hagar

Sjön är en spegel
musiken görs för hand
kyrkvärden har ramlat
jag hade inte nog med sand

Folket står i klunga
i väntan på Godot
men han är fast i sin tunna
utan sin Bordeaux

Jag har bäddat in mitt folk
på ett varsamt vis
och säger adieu
genom tårarnas dis