Att slå en som redan ligger där slagen
och driva med en som saknar försvar
det ger mig en olustig känsla i magen
och ingår ej in min lyrikrepertoar.

Det finns de som dväljs i offentlig belysning
av skäl som de helst skulle avstått ifrån.
Att driva med dem tycks ge vällustig rysning
åt oss som kan granska dem underifrån.

För där kan vi ägna oss åt samma nöje
och bryta med glädje mot samma schablon
som gör våra "kändisar" till allmänt åtlöje.
Tack gode gud att man ej är offentlig person.