I skuggan av

sekelgamla fördomar

förväntas våra barn

forma sina egna bilder

av den verklighet

vi skapat åt dem.

Hur ska vi få

deras ögon att se

och deras öron att höra

sanningarna

vi själva sedan länge

förlorat ur sikte?

Var och när

upphör vårt ansvar

för den framtid

de förväntas skapa

och förtroendefullt överlåta

till sina egna barn?