Andtruten tappar
penseln strax innan solen
bryter igenom
havsytan lämnar ett stråk
av transparens för svanens

tårar som glittrar
i kölvattnet dör sången
färgerna bleknar
sorgens gråskala hänger
blytungt över morgonen

tystnaden vittnar
om avsaknaden av ljud
strax före solen
stiger upp beklagande
de som dött under natten

för att ge liv åt
de levande som hoppas
på en ny dag av
tillförsikt östergöken
gal för de som går i kval