"Gör alltid ditt bästa

eller ge plats 

åt någon annan".

Så löd min mammas råd

under de tonår då jag som ett yster bi

sög nektar ur alla de blommor

som gav färg åt femtiotalets

frodiga arbetsmarknad. 

Min pappa var död och

det är tveksamt om han haft

något väsentligt att tillföra.

Men

min mammas råd har styrt mitt liv,

ett liv som aldrig ställt krav

på annan hjälp.

Jag har aldrig haft

några framtidsplaner,

jag har aldrig haft behov

av ställa upp mål

som jag sedan missat

eller uppnått.

Jag har bara gjort mitt bästa

och, när detta icke räckt till,

givit plats åt någon annan.

Idag handlar nästan alla

böcker jag läser

om människor vars liv

präglats av en mer eller mindre

fåfäng strävan efter

att motsvara egna

eller andras förhoppningar.

Eller om människor som

höjer sina Aida-trumpeter

för att salutera sina

exempellösa framgångar.

Tack mamma.