Det var en gång en man som bodde på en gård med sin fru och sina två barn. En pojke på sju år och en flicka på tio. De bodde ute på landet som man säger och på gården odlade de gurkor, tomater, kålhuvuden, potatis, morötter och andra spannmål. Ibland talade de inte mycket annat än spannmål heller. Det var rädisor hit och det var fänkål dit, sallader av olika slag och olika sorters ärtor och bönor. Var det inte det andra så var det det ena. En morgon när de som vanligt låg och drog sig till frampå tio på förmiddagen så vaknade pojken, som kanske hette Tom och han väckte sin syster som kan ha hetat Lovisa. När de var klarvakna kom deras hund in och väckte dem med sin svaga jämmer. De vaknade genast och höll redan på att somna om när de blev varse ett märkligt ljud. Det påminde precis om något som vem som helst genast skulle ha identifierat. Ett ljud de aldrig hört förut men genast förstod vad det var. Det knakade i en gren utanför huset. De tog sig för med att låta bli att kika ut genom fönstret, klockan var ju i alla fall fyra på morgonen och trots att det var i juli så var det inte precis ljust som mitt på dagen i skidspåret i januari. Nej, det var minsann månaden efter midsommar och de rasade utför trapporna i enplanshuset och ner i köket där deras träskor stod huller om buller på mattan som låg på golvet i farstun i hallen i köket. Sedan gläntade de försiktigt på dörren på vars andra sida grusplanen var belägen. Genast såg de att päronträden stod och sov och i vars närhet buskarna med krusbär och vinbär samsades om sovplatserna. Till och med där avlånga gungan med en soffas bekvämlighet snusade i den stilla morgonluften där daggen lade sig till ro över alltsammans och gräset luktade grönt. De tassade på tå ut i gruset i sina nätta träskor och smög som de skulle ha gjort blott de varit indianer, genom trädgården. Ute på gurkfältet stod träden och dignade av mogna gurkor och det hördes svaga knäppar då en fullfjädrad gurktjuv var i färd med att rensa träden från de gröna och läckert avlånga grönsakerna. En annan gurktjuv stod beredd en av många likadana säckar som redan stod ett tiotal på en kärra av trä ute på uppfarten. Gurktjuvar är det värsta en mans barn vet av och de avdelade sig på två håll. Flickan stod och höll utkik medan gossen trampade iväg uppför trappan till föräldrarnas sovrum för att väcka faderskapet som redan stod redo med soppen i händerna när pojken brakade in genom sovrumsdörren.

Rafflande fortsättning i del två av den verklighetsbaserade sagan 'Gurktjuven'.