är ibland litet läskig och i andra fall litet spännande. Som att befinna sig på en strand där det varit precis folktomt om en själv inte varit där. Där och då kan man få för sig att det skulle vara som helt okej att ta sig ett dopp och varför inte en simtur, helt som naken och befriad från vart skymmande plagg. Då blir ju ens kropp också jämnt bestrålad av solen, vilket gör att kroppen slipper se sig strimmig eller vitfläckig här som där då det är dags att ge sig av därifrån och hem igen. Oavsett detta hem är helt nära beläget eller miltals därifrån. Kommer en med cykel så är det ju bekvämt och får man punktering så är det ju bara leda som kommer ifråga. Annat är det att ta sig iland via kanot. Då är det paddlar istället för trampor som gäller och det vet ju var och en som någon gång suttit i en sadel eller nedkrupen i en sådan där flatbottnad tingest som så lätt som allra helst smeker vattnets mer eller mindre lugna yta. När solen är framme och steker helt lätt om en annan befinner sig under en skyddande mössa eller tygbit av annat slag, då är en tacksam för var liten bris som kommer i ens väg. Då är det ren lättjefull armstyrka som gäller, att på en och samma gång föra flytetyget framåt och samtidigt hålla jämnt kursen genom att föra paddelbladet ned i vattnet och liksom skjuta ifrån. Så fort man efter någon övning lärt sig knepet går det i stilla vind eller någon medvind rent löjligt lätt att färdas över vattnets blå spegel. Sitter jaget naken i kanoten, så när som på en tygbit över höfterna för att skyla sig mot nyfiken flygfisk som kommer upp för att hälsa paddlaren välkommen i drickat, då är det än mera skönt att vara ute i naturen och andas klar och ren luft.

Rafflande fortsättning nästintill när som helst nu snart, i vilken läsaren får sig till livs hur det är att sitta säkert i sadeln.