Hon satt på aktertoften med benen brett isär
och rorkulten i handen och sa: "Vad vill du här?
Vad vet väl du om havet, du avkomma av sta'n?
Vad ger dig rätt att segla på livets ocean?

Ni badgäster är otyg som svär och smutsar ner!
Jag ville att jag aldrig behövde se er mer!"
Tyst lyfte jag då håven och slängde min manet
med all min kraft mot hennes så missnöjda planet.

Men mest förvånad blev hon säkert för mitt vilda skratt
som dröjde kvar i minnet när jag vakna'  i går natt.