På morgonen. Ännu ovaken. Kaffetörstig. Går upp.
Han noterar att gryningen nästan hunnit bli dag. Halvsovande sätter han på kaffevattnet.
"Värst vad jag vilat länge i natt!" mumlar han och går fram till tvättstället. Sköljer sitt ansikte. Betraktar det, morgonansiktet, i spegeln.
"En bedrövlig syn!" suckar han uppgivet. "Jag borde aldrig ha sett på det".

Så stelnar han till. Vad var nu detta! I pannan blinkar en liten röd diod ilsket. Han gnuggar sig i ögonen. Höll han på att bli galen? En signal börjar ljuda också. Nästan som från en brandvarnare, fast lägre. Och i nästa ögonblick framträder ett displayfält med ett grönaktigt skimmer bredvid den blinkande lampan. I pannan!

"Varning!" läste han.
"Endast en dag (one day) kvar innan abonnemanget går ut!"
"Bästföredatum inträffar om en dag (one day)."
"Warning!!"

Förstummad stirrade han på det märkliga besked, som fanns inskrivet i hans egen panna.

Lätt förvirrad gick han tillbaka ut i köket. Donade med sitt kaffe. Hällde upp. Satte sig ner vid fönstret. Tog en första klunk. Ruskade på sig. Försökte skaka av sig obehaget från upplevelsen nyss.
Såg att de första krokusarna höll på att slå ut i gräsmattan framför huset. I en apel visade en grönfinkshanne upp sin grannhet.

"Men vad faen!" sa han plötsligt högt och slog näven i bordet.
"Man är väl inget djävla mjölkpaket, heller! Någon sorts produkt".
"Jag är en människa som andas och lever. Har en hjärna som tänker".

"Bästföredatum. Aldrig i livet!"