Det värsta med att lära sig saker
blir som ett beroende efter hand.

Så var det då jag lärde mig att läsa.
Vilket jag dumt nog gjorde
av ren nyfikenhet.

Tänkte att det kan väl inte vara roligt?
Sedan jag väl tagit steget över tröskeln
var det förstås redan kört.

Plötsligt var jag medlem i klubben.
Jag gick omkring med ett fånigt flin
i ansiktet de första dagarna.

Det var som att förlora oskulden.
Sådan var skillnaden mellan att veta
och inte ens kunna ana sig till.

Stor som ett hårstrås bredd.
Men vilket hårstrå sedan!