Jag har alltid trott att kärlek är tillräckligt
Att det medför ömhet och respekt

Naivt har jag trott att det är synonymt med lycka
Med leenden, skratt och glädje

Baksidan är den mörkaste platsen jag besökt
Kylan strålar inifrån och fryser mitt blod till is

Varför utsätter jag mig då för smärtan?

För när du ler mot mig med dina blåa ögon
Fylls hela rummet med värme och ljus

Mitt hjärta slår ett extra slag
Och min mage pirrar av förväntan

Du är kärlek, du är ljus
Det är jag som skapar det som inte finns