Kvällen är klar och månskenet så starkt att man kan andas det, så starkt att jag ute i luften kan se att hälla upp av mitt vin utan att spilla minsta droppe.
Jag kryddar med beska droppar, något kanel och en silverskedsmängd av honung. Värmer till en angenäm aftonbrygd på min kamin och dricker hela världen till ute på trappan under stjärnorna.
Som en Bellman, en Dionysos.
Som en Ingmar.
En Ingmar som saknar sin Ulla Winblad, sin hustru Annika.