Jag ryser nästan när hon rör mig
Hennes kram lämnar ett avtryck i min själ
så mycket tyngre än hennes ytliga beröring
I den kramen kan man läsa så mycket mer
än vad som finns i något av mitt hjärtas avgrund
Jag undrar
tycker hon inte om mig
Jag undrar
tror hon sig se ett fördömande
ett kritiskt granskande
en starkare
själ
vilja
livsgnista
än hennes egen

Jag undrar
vad är hon rädd för
mig
eller sig själv
eller kanske båda

Min artighet alienerar mig nästan från min flock
Jag ler och tackar och känner just ingenting

Och ni skrattar unisont när mina tankar får vingar
vad jag säger undrar ni inte
ni har för länge sedan cementerat era öron
och talar med stängda munnar
från er statylika instängdhet
där ni bara kan röra er i cirklar
eller inte alls