och trots mina många
försök att bota hudcancer är
jag tillbaka på
ruta ett och det
är bara en massa
självklarheter
som att du
inte tycker om smaken
av citronvatten och
att du hackar rim som
träffar dig i pannan
som varmvattenkannan du
fick av en annan i
April eller att dina
smala handleder precis
passar in i mina
händer när jag formar
tummen och pekfingret
till ett stort O


O för obefintlighet.
O som i
dina stjärnor går på diesel
eller O som i
onödiga ord för du
vet ju redan du kan
visst läsa och det
står skrivet i rött
på min kind
but it fades away as i blush
så jag sminkar mig naken
och försöker knyta fast
gårdagen i mitt
lillfinger med
rosetten jag hittade på
marken utanför ditt
hus och om jag minns
rätt
dansade mina trumhinnor
i takt med dina
skosnören
där vi gick vid
stranden och du
spelade klarinett på
min ryggrad och vi
målade tonerna i
glada färger för
det var så vi var

och vi kunde stirra oss blinda på skönhetsfläckar

och när jag minns
blir jag grå men det
är svårt att låta
bli så jag antar
att mina sadistiska
tendenser tagit över
totalt .