Det existerar saker jag inte har en aning om och när jag får reda på existensen av detta kan jag blir som alldeles galen av vetskapen. Oavsett om det handlar om att ha småkryp i min bostad eller att tonåringar betalar för ingrepp i sitt underliv, som att få delar av underlivet decimerat.

Bara att de rakar sig gör mig upprörd så hur reagerar jag då ett program i teve visar hur en kirurg klipper av blygdläppar med en sax? Jag blir fruktansvärt upprörd över dessa 'frivilliga' stympningar. Vi måste absolut se till att unga människor får en bättre uppfattning om sig själva och om sexlivet.

Det är fruktansvärt att kliniker tjänar stora pengar på sådana här saker. Att försöka påverka någon att operera könsorganet, oavsett om det är en kille eller en tjej borde var straffbart. Skall man alls bli opererad så bör det hända av fri vilja och först då man växt färdigt, det vill säga kring tjugo eller tjugofem års ålder.

En ung människa skall inte behöva bekymra sig över sin kropp, vare sig för könet eller några andra delar av sina kroppar. Det skulle vara bättre att lära sig bygga sitt självförtroende på olika sätt. Det här handlar i första hand om upplysning.

Dels upplysa de som påverkar människor att tycka illa om sig själva som de är och dels människorna själv, som känner sig misslyckade och tycker att de är ofullkomliga eller fula. Vi måste tillsammans hjälpa till att få andra människor att tycka om sig själva och sina liv, bättre.

Kan vi alla, var och en dra vårt strå till stacken? Svaret är ja. Ta reda på så mycket du kan om sådana här saker och prata sedan med andra om sådana här saker. Prata om värderingar och om hur man kan hjälpa sig själv att få ett bättre självförtroende, att inte nedvärdera sig själv.

Om någon skulle säga åt mig att förändra min kropp bara för den andra personens skull och inte sunt för min egen skull, då skulle jag förmodligen be den personen att dra åt helvete. Det har ingenting med kärlek att göra att säga saker som "om du älskar mig så gör du de här sakerna, då kommer jag att älska dig 'mer'."

Skall jag förändra mig så skall det vara på sunda villkor och utpressning har ingenting med kärlek eller ett sunt liv att göra. Få saker är så viktiga som att tycka om sig själv och att kunna bli omtyckt för hur man är, inte för hur man kunde vara. Det enda som behöver förändras är ett negativt beteende som ofta kan leda till olika slags missbruk.

Och att vara missbrukare, det vill ingen. Det finns så många missbruk och de flesta av dem springer ur behovet av att trösta sig. Att ha dåligt självförtroende, att inte vara tillräckligt nöjd med sig själv. Att vara som ett pussel där det fattas bitar och dessa bitar kommer man aldrig hitta för att komplettera sig med.

Vilket förstås beror på att det inte finns och aldrig kommer att finns några perfekta människor. Det skulle nog inte vara så bra att vara perfekt heller, eftersom man då skulle sakna något att sträva efter. Självrespekten är det som man aldrig kan sluta jobba på. Någon har sagt att när man slutar springa, det är då man dör. Och så är det nog med själen. Den måste fortsätta utvecklas.



**Texten är isärtagen av solidaritet med läsare som behöver luftiga stycken för att alls kunna läsa en längre text. Vissa novelletter kommer att publiceras så här, av den rimliga anledningen.