A pport, ropade jag genom drömmen till en schäfertik som verkade göra som den ville på gräsmattan, vilken var precis så där präktigt grön och frisk som om den odlats av en trädgårdsmästare. En sådan där person som utvecklar med tiden en verklig personlighet, pondus, möjlig charm och kanske även ett 'jävlar anamma'.

P ausade gjorde den plötsligt då och då, jycken. Gled genom luften som i slow motion. Det kändes litet som att vara på ett nöjesfält där det faktiskt var meningen att besökaren skulle kunna njuta av besöket. En jycke vet man ju vanligtvis var man har. Men en dröm, var har man egentligen den?

P ortionerat med utrymme för viss betänketid. På något vis förstod jag att det måste ha varit en dröm när jag väl vaknade ur den. Som en våt dröm för hundälskare, vilket jag alltså inte är. Förstå mig rätt, det är helt okej med hundar, bara jag slipper valla en själv.

L arv, tänker du kanske nu. Men skall jag alls valla något så skall det förstås vara ett par specialskidor från Luridoor. Tolv tusen kronor paret. Och det är ändå billigt. Ekonomiklass för att tala flygspråk. Och varför inte. Folk talar ju sportspråk, flygspråk, utrikiska, nyss påhittade ord och så vidare. Ja, att kalla en flykt på skidor för en luftgrop vore alls inte speciellt.

I cke desto mindre, är det något med hundar som är verkligt speciellt. Men att drömma om en fast man inte har någon själv utan föredrar skidor. Ja, litet speciella skidor kanske, ett par drömskidor faktiskt om man nu tillåts använda det uttrycket. Vem fan utom hundägare drömmer om schäfrar? En som jagats av vargar?

C ircumstances som det väl heter på engelska. Nej, inte tillkortakommanden. Utan omständigheter. Det är inte ofta man möter en hund i skidbacken men det händer och det kan få konsekvenser. Folk som tvingas väja för en hund, kan plötsligt upptäcka att en skog är en plats full av träd och att de dessutom inte flyttar på sig vid behov. Vilket kan innebära benbrott på de mest skilda ställen av en kropp. Benpipor som sticker ut ur skiddräkten.

E n upplevelse är att få se folk åka skidor klädda i jeans. Det där är en mening ens lärare i svenska skulle kunna opponera sig emot. Jeansklädda skidor är säkert en ovanlig syn. Än mer ovanlig än skidåkare klädda i jeans. Det måste vara ungefär lika korkat som att färdas på motorcykel iklädd jeans. Eller att sitta på bönpallen med skidorna fortfarande på fötterna. En säkert pjäxig upplevelse.

R onja Rövardotter åkte nog inte skidor i onödan. Att jag nämner det beror på att en bekant till en bekant inte brukar svära genom att utropa 'Gud i himlen' eller ens 'Järnspikars'. Utan just 'Ronja Rövardotter'. Själv har jag myntat utropet 'Helvetets hundar' samt en del andra påhittiga saker. Det jag använder mig av i bowlinghallen skall jag dock inte avslöja här. Det kopierades faktiskt av en för mig okänd bowlare och jag och min kompis hörde det då vi satt och fikade precis innan vi skulle ner och slå strikar. Plötsligt bara, som från ovan skrek en röst de där orden, rakt ut bara. Tala om att jag fick en chock och närapå satte wienerbrödet i halsen. Det börjar med 'jävla', vilket ju inte är helt ovanligt. Men det andra ordet är det alldeles säkert. Jag hittade på det själv genom att råka skrika det en gång då jag slog en spärr. Det vet ju var och en som någonsin bowlat, att näst intill att råka kasta klotet i rännan, en spärr är klart ovälkommen. 'Jävla strutsägg', var mitt stridsrop. Att höra någon annan utbrista precis samma sak, kändes förstås underligt. Bra att jag hade ett vittne med mig.

A tt avslöja en hemlighet är bara dumt. Då är det ju inte någon hemlighet längre. Så när det står på löpsedlar eller på själva tidningens omslag att någon avslöjat en hemlighet, så är det bara dumt. Jag köper aldrig en tidning som försöker sälja sig på det viset. Hemligheter, vilket namnet på fenomenet antyder, skall absolut inte avslöjas. Det finns så kallade magiker som avslöjar magiska tricks i teve. Vilket är hur absurt som helst. Hemligheter är det ju, men magiska? Vilket trams.

P å sådant sätt framträder olika fenomen här i världen. Som exempelvis hundar, drömmar, skidåkare och så vidare. Vilken normalt funtad människa spänner frivilligt på sig skidorna innan hon sätter sig i liften? Eller väljer att spänna på sig dem då liften nått den höjd som skidåkaren vill starta ifrån? Eller ger sig själv tillfället att susa utför en brant backe full av gropar och kullar? Även utan gropar och kullar är det fullständigt vansinnigt förstås. Men skall man bestämt åka nerför en sådan där helvetes backe, så skall det vara på skidor värda namnet. Tycker jag ja. Vill man investera pengar i sig själv, istället för ett bilskrälle exempelvis, då kan man väl lika gärna satsa rejält. Eller? Att prata om 'skidornas Ferrari' är dock bara dumt. Det är ju idiotiskt att jämföra ett par lagg med en sportbil. Försök bara att köra en sportbil i en skidbacke. Det kan bli dryga böter för det. Att däremot komma jagandes på ett par skidor längs en landsväg är helt okej. I vilket fall så länge underlaget inte består av sand eller asfalt. Nej, snö skall det absolut vara.

Å andra sidan var det väl drömmar som snacket skulle handla om? Skidor är nog bra att ha i en skidbacke eller annan snöig terräng, men hur står de sig på en gräsmatta? Där är det så mycket bättre med en hund, eller varför inte ett trasigt koppel? Eller ett helt koppel, för att ta i rejält.

F ör att återgå till drömmen, som sagt. Det är ganska skönt med drömmar, så länge det inte står 'mar' framför ordet. Vakendrömmar är underbara, om man bara kan styra dem. Utan att blanda in en massa sådana saker som är klart obehagliga. Ändå är det påfallande många som vakendrömmer, fantiserar om du så vill, om våld och hämnd. Att prova på hur det skulle vara att göra någon illa. Någon annan än en själv. Och då kan det ibland bli riktigt obehagligt. Men låt oss ta en titt på underbara drömmar istället. Som att drömma om att bli något, att vinna något, pengar eller en partner, en tävling eller någonting annat.

U nder förutsättningen att man inte gör allvar av drömmar går det ju att drömma gränslöst. Men för den som drömmer om att kunna göra allvar av sin dröm eller sina drömmar måste det vara annorlunda. Att hålla sig inom det möjligas gräns men samtidigt överträffa båda andras och egna förväntningar.

K anske hade det aldrig varit en hund i egentlig mening. Tiken hade kanske stått för något annat. Så där som en del människor fick för sig att tala. Det man grälar om det grälar man inte om. Som om det sättet att uttrycka sig skulle underlätta förståelsen av det sagda, uttryckta. Det man drömmer om sägs handla om någonting annat och mera vara symboliskt. Så vad betyder det i så fall att drömma att man ropar på en hund som är ute och springer i det skrikigt gröna gräset. Det friskt gröna. För att inte tala om att se den hoppa och skutta som om den firade sin födelsedag. Vad kan det tänkas stå för?

T ill och från har det förstås hänt att jag önskat mig en hund. När jag sett hur en del hundägare haft kontakt med sitt husdjur. Inte en sådan där liten sak som man nästan kan stoppa ner i fickan, utan just en schäfer eller en spets. En spets påminner ännu mera om en varg än schäfern gör. Man kan undra över om den fortfarande har så mycket vildmark i sig att den skulle kunna bita eller till och med äta en bebis. Nej, det förstås. Det vill man inte alls tänka på. Särskilt inte om hunden är införskaffad just för att kunna vakta bebisen där den ligger i sin vagn och vagnen står på uteplatsen alldeles intill villan.

I nombords pågår det ständigt en massa saker. Fantasin spelar en spratt och oavsett det är en nattlig dröm eller en dagdröm kan de mest fantastiska saker utspela sig. Jag hade en nattlig dröm och det var en återkommande sådan. De är ofta av det slaget att de återkommer. Att de är i färg, att de innehåller ljud och till och med dofter. Väldigt detaljerade och även att människor och platser man känner till förekommer i dem. Även handlingen, som att åka tåg, vara ute och leta efter saker och så vidare, är något man drömt förut åtskilliga gånger.

G ott är det då en dröm handlar om kärlek. Särskilt kanske om sex. Men ibland är det ju också så att det man vill mest skall hända och hoppas på, just det gäckar en i drömmen. Kanske för att man håller på att vakna. Det påminner om att dyka i havet. Vattnet är alldeles klart, solens ljus strömmar ned och man kan ana eller till och med se ytan där ovanför. Så stiger man sakta uppåt mot ljuset och kanske hjälper man till och med till för att nå ytan snabbare för att kunna komma upp och hämta luft. På ett snarlikt sätt stiger man mot uppvaknandet, bara att istället för att vilja stiga och vakna, man försöker hålla sig kvar i drömmen för att få veta vad som skall hända sedan. Men det gäckar en och man vaknar istället. Hemskt förargligt naturligtvis. Fast om det är en mardröm så är det förstås med en känsla av tacksamhet ansiktet slår upp ögonen och skådar ljuset, gryningen.

H oppet om att kunna nå ända fram finns där också i verkligheten. Om att nå något slags utstakat mål. Kanske gäckar också detta mål, som syntes det i fjärran likt ett fartyg man ser från sin flotte som skeppsbruten. Det är väldigt populärt med att tänka och beskriva i bilder och symboler. Tänk om hundens lek och mitt ivriga deltagande försöker tala om för mig att trots att jag tycker mig sakna en del saker eller människor i mitt liv. Jag kanske på något vis är lycklig ändå. Jag har klarat mig ända hit i livet och man vet inte vad som väntar 'runt hörnet'. Det kan vara en sådan där istapp som faller från en takets kant högt ovanför och har man tur så missar den ens huvud. Har man otur så faller den så olyckligt att det blir som att få spetsen på en vass köttkniv i huvudet. En lätt otrevlig tanke som ibland har talats om som att få en femkrona i skallen. Vad skulle hända då, om den släpptes från en trettio meters höjd. Vem vill prova på det tro?

U tan undantag är vi väl alla spända och nyfikna på vad dagen skall bära med sig av äventyr? Att ha hund och veta samtidigt att så många som kanske skulle vilja ha en är utan. Eller utan häst, katt, fågel. Utan någon att älska. Utan barn. Utan pengar, bostad, jobb, semester eller kanske utan en gräsklippare. För att inte tala om en mossrivare eller villa med tomt och gräs. Visst är det härligt att drömma. Tänk om det gick att styra sina drömmar nattetid, det vore allt något det. Då skulle man på sätt och vis kunna ha två liv. Ett där det saknades som istället kunde skapas och levereras i drömmens värld. Och så då drömmarnas värld där allt är tillåtet och där alla ens drömmar slår in.

D u har väl ändå inte allt redan? Du har väl kvar något att uppleva och leva dig in i? Så är det i vilket fall för mig. Jag fick de där skidorna stulna förresten. Precis vad man kan tänka sig. Ungefär som att gå och spara ihop till en cykel med femtioelva växlar, en sorts tävlingscykel med smäckra däck och kropp. Och sedan inte vara smart nog att skaffa sig ett stort och tungt och dyrkfritt lås till. Jag skulle om jag bara hade de rätta verktygen kunna tänka mig att försöka dyrka upp låset till ditt hjärta. Om jag bara vore intresserad av just dig alltså. Visst är det väl osmakligt när någon jämför kärleken med att satsa sina pengar eller aktier i en annan individ. Hade jag alls aktier eller pengar och kunde omvandla dem till en hund eller för den delen ett par jäkligt dyra skidor, skulle det gå före kärleken till dig? Osäkert vad svaret skulle bli där, man vet vad man har med en hund eller ett helt skidset, men kärleken till en partner? Ja se där vet man just intet.