Den börjar  sakta, stilla som en stickande

Känsla i botten av maggropen

Men efter bara någon sekund har den

Exploderat, i hjärtat, ut väller

Ångestropen

Tårar födda i döda havet, så salta

Så smärtfyllda, håller min kärlek

Flytande

Längtan, sorgen, vet ingen gräns, allt

Är tyst, det enda som hörs är min

Gråts trytande

Detta lejon, ”Ditt lejon” en gång

Ryter inte av styrka längre, svagheten

Är min lott

Orkar ej längre jaga efter vind

Önskar mig bara långt, långt

Bort

Om tårar vore guld så vore jag rik

I detta nu

Ja om de vore guld så rik

Alla sargade skulle bli

Även du

Men kanske finns det en plats

Där alla tårar samlas i en stor

Guld skål

Där våra tårar möts och blir till

Ett, som en porlande bäck när det

Är vår

Måhända känner vi då enhetens kärna

I vårt sargade, slagna nedbrunna

Inre

Måhända. Tröstas vi då och kan

Hedra i evighet, vårt gemensamma

Kärleksminne

där alla tårar samlas

kb