Det har kommit till min kännedom att jag
skulle vara väl så kvalificerad att ta ett

första spadtag eller klippa ett eller annat
band vid invigningen av någonting och på

så sätt befria mer prominenta personer
från dylika genomtråkiga uppdrag.

Mina vänner påstår att en så karismatisk
och charmig personlighet som jag själv

förslösar min tid genom att inte erbjuda
mina tjänster mot en rimlig men i samman

hanget ändå nominell summa av minst
tiotusen kronor per uppdrag.

Det enda som ligger mig en smula i fatet
är att jag helst uppträder med en kasse

av papper dragen över huvudet emedan
mina ögon är känsliga för det ljus som

blixtar åstadkommer samt en helt rimlig
övertygelse om att ifall mitt ansikte

avporträtteras på film, min själ skall ta
allvarlig skada genom ett sådant förfarande.