Var bor lyckan?
Exakt var bor den där förunderligt stora känslan?

Jag har vandrat genom en oändlig öken.
Jag har rispat och repat huden in till skelettet,
strax innanför köttet.
Blodet har runnit från mina sår.
Det torkade.

Jag har krupit,
rest mig.
Upp.

Jag står upp.
Jag gick.

Jag går.

För jag visste,
för jag trodde
jag var värdefull.
Med samma rätt.

Att leva.

Så,
var bor den?
Lyckan.

Just här,
innanför huden
i bröstet i det där organet som slog fast jag blödde
och knappt kunde andas.
Här bor den,
i mitt hjärta.

Jag är lycklig nu.