Citronfjärilshannen passerar framför huset i båda riktningar. Han patrullerar sitt revir.
Solen gassar och vi studerar honom på bara ett par armlängders avstånd vid vår utelunch - den femtonde uti april.
Fjärilsflykten så lätt, så dansande. Närmast fragil. Men ändå så tydligt effektiv.
Av och till landar vår fjäril vid en påsklilja eller en pensé. Han tankar nektar.

Det är nästan svårt att tänka sig hur sådana fjäderlätta varelser kan flyga mil efter mil. Ja, mer än hundra mil faktiskt. Och man kan undra hur stora bränsletankar som ryms i den lilla kroppen.

Själva har vi sett fjärilar i god fart dra förbi vår segelbåt nere på Medelhavet, för att endast unsviktiga senare försvinna vid horisonten i riktning mot Afrika.
I Nord- och Mellanamerika utför Monarkerna storstilade flyttningar över hela kontinenter.
Till Sverige kommer varje år fjärilar flyttande från norra Europa som veritabla immigranter.

Så är det med fjärilar.
Och det är något för oss rumptunga däggdjur till människor att reflektera över vid betraktandet av det citrongula piruetterandet i det nordiska vårlandskapet.