Det havet tar det också ger
Sanden kryper in
under dörrspringan huttrar
naken i mörkret
gäss på vågorna bruset
tränger in i badhytten
dofter av hav tång och
nytjärad eka kittlar
i näsborrarna
vill inte se sommaren
bada i solsken hulkar
sväljer förtreten
drar åt badrocken torkar
bort tårarna ser
över anletsdragen tar
ett djupt andetag möter
stormen tjuter
förblindad av hat rusar
ut mot vågorna
kippar tyst efter andan
havet bär förseglat svar
vinden mojnar en
flaska guppar lojt driver
långsamt mot stranden
femtio år har gått läser
först då kommer tårarna
blundade då för
de lyckliga stunderna
såg inte smärtan
i din blick ditt leende
kort därefter gick du bort
fick höra att du
skrivit ett avskedsbrev som
du hade kastat
i havet förlåt mitt svek
älskar dig in i döden