skulle kunna bedrivas mer mekaniskt så att man struntar helt i 'sporten'. Att överhuvud taget tala om sport och jakt i samma mening eller stund känns ju ända bara konstigt.
Så till vida man nu inte talar om exempelvis isjakt.
Jakten på is är ju en sak för sig i det fallet.

Nej, när man talar om jakt på vildsvin bör man ju kunna arrangera ett antal gevär, säg en sexton stycken kanske, som är kopplade elektriskt till fotoceller så att när vildsvinen springer in i en skogsnära åker, där åker går in i skogens gläntor.
Så att när vildsvinen springer genom åkern, de bryter fotocellen och det gevär som är knutet till just det geväret då fyras av.

Fotocellerna sitter då mellan varje gevär så att tvenne gevär skjuter samtidigt och då avlossar tre skott i en snabb salva i taget.

Så åkern är på det viset uppdelad i ett rutmönster ungefär som i en simbassäng, där varje fotocell har en mottagare på andra sidan fältet, mellan exempelvis bana 1 och änden av bana 1, bana 2 och änden på bana 2 och så vidare.

Och mellan bana 1 och 2 sitter det då ett gevär, samt mellan 2 och 3 och så vidare upp till exempelvis 16 gevär eller fler.
Men där gevären bara är utplacerade längs ena sidan med fältet.

Som bonde eller åtminstone odlare av marken, det är bra att kunna stänga av systemet av seriekopplade gevär och fotoceller.
Vid exempelvis sådd och skörd, samt även förstås inspektion av dessa grödor eller vad det nu är man odlar.

Språket exempelvis är ju något vi odlar och kanske även på sätt och vis skördar.
Jag har 'alltid' fått höra att 'stockholmska' är ett trist och rakt språk, en sorts rikssvenska som skiljer sig från exempelvis den då 'mer livaktiga och mustiga skånskan'.

Nu säger en språkforskare plötsligt (plötsligt i min värld) att det istället är mycket i skånskan kommer från tyskans raka och liksom tonlösa ord.
Medan det istället är stockholmskans dialekt som 'sjunger'.
Märkligt, inte sant?
Så den 'matematiken' går ju då inte ihop, men trots det använder vi oss ständigt av vanföreställningar när vi skapar oss en tro eller karta i vårt medvetande.

En stockholmare kan föreställa sig att finska språket är ett sjungande språk, medan då språkforskare påstår att det är stockholmskan som sjunger.
Vilket framstår som någonting väldigt märkligt, för oss 'normalbegåvade'.

Medan andra forskare kommit fram till att även om vi använder oss av en massa komplicerade metoder, riter och beslutsfattande när det kommer till exempelvis kärlek och vem vi 'väljer' att förälska sig i.
Samtidigt som ungefär samma slags beteende jobbar när vi handskas med sådant som handlar om ekonomi, det vill säga handel av olika slag.

Eller ekonomisk planering då det kommer till den enkla människan, inte planekonomi.
Som vi ju vet att stora flygbolag ägnar sig åt.
De köper plan, låter dem flyga, föråldras, skrotar dem och köper nya plan.

Och hur smart är egentligen det?
Ja, det kan ju bara folk inom flygindustrin svara på.
Jag som privatperson går ju inte först och köper ett plan, tar flyglektioner och blir min egen flygmekaniker, flygledare och markpersonal.

Så jag slipper tänka på hur att sköta en flotta av flygplan.
Det är den flotta metoden.
Att bara köpa enstaka resor och så bara använda mig av systemet ungefär som att kliva på en buss vid avresan och kliva av vid ankomsten.

Så ser systemet av resande ut, trots att mycket av vårt 'resande' utförs och utförts 'till fots' i 'alla tider'.
Från det att vi kryper oss fram i tillvaron, tar steget till att resa oss upp och gå.
Oss, säger jag, för att inbegripa läsaren av texten i min tes som i och för sig inte är min egen i sig, men i vilket fall är något jag begagnar mig av just nu.

Hur känns det? Fråga inte mig. Ställ dig själv frågan istället.