tror du verkligen man
kan hjälpa att stegen
styr åt höger när
du sitter där på
din sten på onsdagar
och väntar på din
buss som aldrig
kommer för hjulen
har fastnat i
tuggummi?

tror du inte jag
vet att jag aldrig ens
sagt hej och aldrig
ens vågat se dig
under luggen
för rädd för att
du ska genomskåda
mina planer på att
se sådär ignorerande
och nonchalant cool
ut som om jag inte
kunde bry mig mindre
om att din underläpp
är formad som en
tunn ostbåge.

jag har lärt mig
att om jag går förbi
tillräckligt nära
tillräckligt fort och
i rätt vinkel
kan jag känna en vindpust
från ditt hår som
alltid luktar onaturligt
gott och jag vill
bara supa mig full
på din doft och lägga
mig ner i rännstenen
sprattla med benen
i vädret och sjunga

YOU\'RE MY HEART YOU\'RE MY SOUL

men det hade inte
betytt något because
a soul is just bad karma
så jag kryper ner i en
brunn precis bredvid
där jag ligger på lur och
väntar på bussen
som aldrig kommer
och tänker hårt
bankar huvudet i
väggen försöker komma
på ett sätt att..

[försöker dra i osynliga snören
försöker dra din blick mot brunnen]

försöker styra dina
steg åt höger och
väntar på att du ska
känna
ett plöstligt behov
av vatten och hissa
upp mig i en korg
så jag kan skina upp
och säga
Surprise Surprise,
det man hittar får
man behålla so
i guess you\'re stuck
with me now.

men din lugg är i
vägen och jag är rädd att
mitt hej ska fångas
upp av vinden och
lämna mig obemärkt
men ändå märkt för
livet med stenar i
min sko och gyttja
från bussen som precis körde förbi

med dig i framsätet