Själv är du skönt övertygad om att människan
hittade på gud för att slippa orka med vetskapen
om att vi är ensamma 'på jorden' och att det är
en vetskap som det skulle vara alltför arbetsamt
för själen att leva med

den kunskapen utan att bli tokig av att känna till
att det är 'på det viset' och tokig är det inte bra att
bli av någon annan anledning än att 'okunskap'
stundom är jämförbar med lycka. När människan
hittade på gud visste hon

inte om att jorden är en planet vilken rusar fram i
'rymden' med en hastighet av 73.000 kilometer i...
har glömt om det är sekunden eller timmen... och
hade hon begripit det, att det sker i en bana runt
solen så skulle hon med

sitt klena förstånd och hjärta, kunnat bli tokig
eftersom hjärnan ofta skyddar själen från alltför
stora portioner vetskap, kunskap och lycka. För
hjärnan är betydligt mera smart än människan i
sig inbillar sig att hon är.