Den där skräcken som klamrar sig fast vid smärtan som greppade ett ordentligt tag.
Jag var vem som helst, ingen särskild, ingen speciell.
Plötsligt hamnade jag i centrum. Jag var stundens fokus. Den utvalde.
Ingenting skulle någonsin bli densamma. Förändringarnas stund var kommen. Framtidens överraskningar hade just anlänt
Hade jag kunnat hade jag sprungit. Hade jag hunnit hade jag gömt mig. Hade jag vetat hade jag gjort någonting förebyggande. Stoppat allt.
För några selunder sedan hade jag all makt i mina händer. Alla möjligheter framför mig. Livets alla val i en rad av alternativ.
Plötsligt slets allt ifrån mig. Allting försvann. Allting dog. Slutade existera.
Plötsligt var det jag och han. I en verklighet ingen känner till. I en mardröm omöjlig att vakna upp från. I ett minne jag nu försökt förtränga. I ett liv jag just lämnade bakom mig.