Jag är född på hösten med höstlöven fastspikade på min sommarkropp. Det var en obestämd höst med sin grönska i motljus. Dess vassa men vackra kastanjer tryckte i fickorna tills det blev hål på sommaren.

I protest går jag upp på vinden och ifrågasätter allt som andra kallar årstider. Jag hukar mig ner och drar fingret längs med en träbjälke och börjar rita i dammet.
Fångar upp den stilla doften från några fina minnen som lagts på vänt till sämre tider, några jag väljer att anteckna, reda ut och skriva ner i det tjocka dammtäcket.
Här sover en besynnerlig minnestid nästan i klass med glömskan. Minnen som gått i ide och snarkande sover tätt sida vid sida i sina lådor.
Solens klappande hand värmer kalkväggarna och några solfingrar knäpper på träbjälkarnas årsringar. Även solkatten vaknar då och då och och klättrar längs en tröstande ton upp mot takhyllan. Hon balanserar på melodin och spelar i taket.

Melodin berättar om fångsten av några sömniga dammkristaller som rörts upp i jakten och blivit satta i en minnesdans. Jag blir förd av det lena micropudrets längsamma virvelvals. Vi faller synkat till golvet och landar i en evighetens kyss. Förenad kärlek som ska lämnas till en omöjlig glömska.

Dammkornen ligger glittrande likt en slöja över varenda lilla kalkstensspringa och vrå här på vinden. Men jag kan fortfarande spela upp den minnesluft som lugnt väntar och står still. Luft som väntar en beröring från min inandning. När luften andas ut klingar den av likt ett vackert minne i dur. Luft som aldrig faller ner till moll och blir ett med varken dammets pyramider eller sunkiga parkett.

Se mig andas in luften och för sista gången dansa ut i en dammets balett. Minnen som bildat tunga takkronor av gigantiska dammkristaller lösas upp och lämna min skorstenshals runt klockan ett.
Månljusets dimma kryper lågt och lyser in under förrådsgalleren och synar dammet som fortfarande sover längs med väggens skugglist. Jag står nära det orörda dammspåret av en förgången tid dit nuet lockas lätt. Varje natt dränks jag i mitt damm från dagen och tvingas upp på vinden. Där allting bara lämnats till att sova lätt.

(©) S.K