Jag sitter i mörkret
ensam och ångest
det enda som lyser
är ljuset från perrongen

Försöker blunda
slutar att tänka
men då går du förbi
och jag börjar misstänka

Följde du mig hit?
Hörde du min gråt?
och känner du skuld
vill säga förlåt

Men istället blev du feg
enklare att gå förbi
orkar inte handskas
en förlåtelse-fobi