Snäckan mot örat
hör havets brus vindens sus
måsars skrik din sång
drunkna i tändkulans gång
från båtturen i somras

dyker i havet
letar pärlorna från då
minnena flyter
upp kysser dina simtag
i kölvattnet från din kropp

tyst vrakletare
med gråt i halsen vandrar
på en folktom strand
tar snäckan från örat och
kastar den långt ut till havs