Har slagit mina nävar blodiga mot fördömandets väggar
Varenda spjutspets från deras ögon har jag avvärjt
Deras järnridå av vämjelse
Deras kaskader av förruttnelse
Allt har jag stått ut med

Men jag står kvar som en solitär i smutsen
Grundmurad i mig själv
Stabil, förankrad och orubblig

Verbal vapenarsenal och utfrysning till absoluta nollpunkten
Där allt liv avstannar, där all värme tar slut
Men det är deras hjärtan som förstenas
Deras själar som dör

Jag ser alltid längre
Hör det som ingen annan hör
Mitt inre kan de aldrig nå
Aldrig förinta

Låt dolkstötarna hagla omkring mig
Tränga in i mitt kött
Karva mina ben till nirvana
Må världsalltet utslockna för all framtid

Som en solitär står jag kvar i världsrymden
Ensam, orubblig
Fortfarande levande
När allt annat har tagit slut












Som solitär har jag levat, som solitär ska jag dö