Du kanske har den uppfattningen att min
existens här i världen är beroende av att
du finns i den, och att din existens är bero
ende av att jag finns i den. Du och jag har
bara delvis gemensamma

beröringspunkter i våra jag och i våra liv.
Resten är kolliderande uppfattningar om
världen och jag vill helt enkelt inte stå där
i din närhet när din världsuppfattning kolli
derar med min eller

någon annans. Om du kan förstå det, respek
tera det och förhålla dig till den situationen
är allt gott och väl, åtminstone för stunden.
Felet med människor är att de förväntar sig
att bara för att de har

fått för sig något om någonting, andra måste
dela deras uppfattning om just dessa saker.
Men i själva verket är det ju så att i de flesta
fall skiljer sig uppfattningarna åt. Och mest
sådana vardagliga saker

som att vakna på morgonen, äta frukost, göra
dag (tvätta sig och byta kläder) tillhör sådana
saker och händelseförlopp som vi i de flesta
fall delar med andra. Medan det mesta andra,
det vill säga personliga

tankar, känslor och viljor är av det slaget att
de ofta skiljer sig från person till person. Och
det inte bara just för stunden eller över tid
som exempelvis den närmsta timmen, veckan
eller året. Utan det kan

handla om minuter och sekunder. Vi kan tycka
oss vara besjälade till viss del, men i allt det
där som inte går att förmedla och som lägger
avstånd mellan oss, som ett bord, ett hus, en
flod, en stad eller ett land...

det gör att vi kan trösta oss med att vi trots allt
har vissa beröringspunkter gemensamma och
däri också veta att vi inte är helt ensamma i
mera verkligheten. Så om du säger att du vill
veta något om mig och

sedan kanske mera och mera, så kommer du
ändå inte att bli fullt ut tillfredställd, eftersom
du ju mer du får veta om mig kommer märka
att vi en smula skiljer oss från varandra och
trots allt inte är sådana

möjliga tvillingsjälar som vi tycker oss ha
behov av att söka och kanske även finna i
stunden då och då. Du och jag är olika, trots
de möjliga likheterna. Ingen människa kan
leva genom en annan

människa och bör heller inte söka sträva efter
att göra det heller. Många av missförstånden
mellan människor bygger helt enkelt på att vi
har förväntningar såväl på varandra som på
situationen vi råkar

befinna oss i och vi kan precis när som helst
explodera av frustration över att vi inte är just
sådär lika eller tänker så lika som vi hoppas
göra, i tillräckligt hög grad för att slippa börja
gräla om småsaker.

Det är frustrationen över att vi inte tänker lika,
reagerar lika, har samma sorts mål ens när det
kommer till en sådan enkel sak som att sätta
den ena foten framför den andra, hur att börja
äta en frukt eller att

känna efter först i vänster ficka istället för som
höger först och sedan kanske klia sig i huvudet
innan handen hejdar sig om du minns att det
var i den andra fickan du nu skulle övergå till att
söka efter sanningen i.