Med gammaldags slag slås sprinten in
hundra år sedan vi sågs sist
Tittar jag in i nyckelhålet
förs armborstet
genom min smala midja


En rostig känsla utan mimik
ett ärgat porslinsöga
pryder min blick
Säg ser du nattens fägring
där alla bödlar är blinda


Ett fallfärdigt halmtak
bränner mitt inre
Kedjornas tassande rasslande
hissar upp min tomma hink
Vittrande tvår jag mina händer