Det sista som lämnar mig
är tron på alltings jävlighet

en bänk på Norrmalmstorg
det är första vårdagen
jag pratar med en kvinna
född på tjugotalet, hon säger
”det har varit en lång vinter i år”
och jag säger
”ja, en lång vinter i år”

hon reser sig långsamt
(spricka i bäckenbenet)
vi ler hejdå mot varandra
hon steg för stegar sig iväg

och tulpanerna gnisslar
i blomsterstånden,
en överfull 47:a kör förbi
alla vill ut till Djurgården idag

jag är ett bespottat undantag i våryran
för jag längtar alltid bort
från den här tunna luften
och rasslet i rabatterna

men jag sitter kvar,
känner mig otroligt
övergiven i allt det här
och önskar
att jag aldrig hade hänt