Det finns föräldrar som är besvikna över sina barns val i livet. Det finns barn som är besvikna på sina föräldrars val i livet. Men utan föräldrarnas val hade barnen kanske inte blivit till. Inte just de barnen i vilket fall. De val en gör är ju också alltid avhängigt omständigheterna. Dem går det inte som alltid att rucka på. Rubba.

***

Vad är det som händer? Det sprids en rent fysisk känsla i hela kroppen. Det känns som att bli kär. Jag blir som alldeles varm i hela mig. Och det som killar i hela kroppen.
Javisst ja, det är värkmedicinen som kickar in. Den är helt enkelt skitstark. Det är just därför jag nästan aldrig tar den. Jag vill inte bli beroende av den.
Då lever jag hellre med den vanliga smärtan, den jag lever med dagligen och tycker mig som stå ut med. Den håller mig alert, på tå. Den är en reskamrat helt enkelt, på färden genom livet.
Det luriga annars, med många mediciner, som får en att luddas in i små mjuka moln, att de är en sorts fälla i. Om en inte ser upp, alltså. Värkmedicin får mig att svettas. På mer än ett sätt. Rent själsligt utöver även kroppsligt. Jag vet att medicinen får mig att tas med på en åktur och det är en tur där jag själv inte är med och styr.

***

Jag kan inte sova ensam. Jag måste vara själv. Ensam är jag i avsaknad av någon. Själv är jag av eget val. Lycklig är den som trivs med sig själv. Även om omständigheterna inte är de allra som bästa. Jag tycker om mig själv. Jag är bra. Jag är inte bra på allt, givetvis inte. Men de saker jag behärskar är jag bra på. Och jag är en kraft i såväl mitt eget som i även andra människors liv. Det känns gott.

***

Ställ dig frågan 'varför?' Besvara den. Själslig ohälsa är viktig att tala om. Varför? För att om möjligt hindra onödigt lidande och ge svar på frågor som länge förblivit obesvarade. För att skapa positivt tänkande och kännande. Det är ju mera positivt och skänker jaget förtröstan.
Det är så mycket lättare att utföra saker om jag har en skön känsla inför att göra, åstadkomma. Det är lättare att cykla om jag känner mig tillfreds. Annars tänker jag lätt destruktiva tankar och kan få för mig att livet inte är värt att leva. Vilket är till skada även i trafiken. En del trafikolyckor och krockar, singelolyckor, kommer sig helt enkelt av känslan av att inte ha något att leva för.
I arbetslivet och privatlivet är sådana känslor inte till gagn för någon. Jag har själv skurit mig i fingret helt i onödan då jag skar morötter, för att jag inte var helt uppmärksam på uppgiften och det helt enkelt för att dagdrömmarna handlade om att stå likt åsnan mellan tvenne hötappar utan att alls veta vart att gå.
Så när jag får frågan om vilken av två val jag skall ha, svarar jag ett glatt 'det ena'. Jag låter expediten välja åt mig. Det går förstås inte alltid väl. Jag kanske kommer hem med en påse tomater istället för lök, och jag som inte äter tomater ens. Men en lök går det alltid att sätta tänderna i.
Vad det är som får mig att låta maten förfaras innan jag slänger den, istället för att äta upp den i tid är en sådan där fråga som så många låter allt bli att som i onödan grubbla på.
Det beror ofta på att det finns ett val och att jag helt enkelt inte kan välja. Jag har blivit en åsna helt enkelt. Ja, jag ber åsnan om ursäkt varje gång, ändå hjälper det föga. Nästa gång jag står inför ett val är det samma visa igen. Jag vill kunna välja båda. Jag vill kunna gå åt såväl höger som vänster, och det ofta nog samtidigt. Men som jag har hört det, låter det sig sällan göra.