(Två vänner ligger på ett tak. Det är tyst.)
x- Minns du när vi låg här en sommar för längesen? Du hade precis ätit och jag hade inte gjort någonting.

y- Jag minns att vi låg här flera gånger flera somrar. Vi kunde ligga här hela dagarna, smeka varandras hår, röka; jag gillade det.

x- Minns du vad du sa?

y- vad menar du? När?

x- Du sa att du bara ville leva. Du skrek det. Rakt ut. Bara sådär.
(Y ler åt minnet. Det blir tyst igen.)

x- Lever du nu? Blev det som du ville?

(12 månader innan mötet på taket. Ett telefonsamtal)
y- Hallå för evigt bästa vän, jag har äntligen införskaffat en nummerpresentatör. Låter det kanske som en löneförhöjning? Jo man tackar, det kanske det är. Men nu ska vi inte prata om sådant strunt. Hur mår du älskade främling?

x- Jag vet, det var längesen. Jag har precis stängt igen för dagen. Måste skynda mig så att jag inte missar tåget hem. Vi får hålla det kort, men åh vad jag älskar din röst. Vad gör du? Äter du i solen? Det är väl sol hos dig? Jag längtar tills hyran går ihop och stora festmåltider äntligen kan bli av. Kommer du då? Och firar min framgång. (skrattar)

y- Det låter som att du har fullt upp. Storstadslivet äter upp dig och inte tvärt om? Jag gillar det, har inte heller tid att äta. Jag flänger runt och innan dagen är slut vet jag knappt namnet på min egen adress. Jag springer igenom livet, men jag trivs. Ja, jag trivs!

x- Kommer du? På festmåltiden? Jag önskar att jag hade din förmåga att romantisera allt. Jag är trött på spaghetti och tomatsås. Min lägenhet luktar kyckling. Älskade, jag måste gå. Tänk vad tiden går. Jag tänker på studenten ibland. Längtar du hem? Let´s keep in touch!

y- Spaghetti och tomatsås som ett minne när du trycker choklad i ett slott. Det är en bra story. Skriv en bok och jag lovar att läsa. Kycklingen är helig på något vis, tror du inte det? Vi hörs vännen. Jag minns också, och dagen efter drog jag. Fan vad skönt det känns. Hur känner du? Ja, nej nu får vi sluta, som du sa. Jag måste iväg, är sen. Hej så länge.

(Tillbaka på taket, de sista frågorna upprepas innan konversationen fortsätter.)
x- Lever du nu? Blev det som du ville?

(tystnad, y tittar ut i luften och ler.)
y- Du brukade tro att du blivit avrättad i ett tidigare liv.

(Y skrattar, X är fortfarande tyst)
y- Att du varit revolutionär och sedan avrättats.

(Det blir tyst igen, y blir allvarlig)
y- Vet man någonsin att man lever?

(6 månader innan taket. Ett telefonsamtal.)
Y- Hallå, det är…

x- Vad formellt du svarar. Hade jag inte vetat bättre skulle jag tro att du var utan nummerpresentatör.

y- Darling! Jag har ingen nummerpresentatör. Det var den dagen den sorgen. Jag klarar mig bra utan den, fast det blir såklart att jag glömmer lyfta luren ibland nu när inget spännande nummer lockar mig.

x- Jo, det förstås. Är du upptagen?

y- Jag vet faktiskt inte varför jag svarade, jag är sen. Det måste varit ödet. Du hör väl av dig till mobilen när jag inte svarar förresten?

x- Det kanske är bäst att vi avslutar. Jag vet inte, jag gillar tanken på att du sitter och pratar i lägenheten. Du känns nära när jag vet var du befinner dig.

y- Jag vill inte göra dig besviken men jag måste erkänna att jag har flyttat. Bara några kvarter men det ser inte riktigt ut som där jag bodde. Blir du besviken? Har du ringt förut? Jag har haft så mycket att göra. Säg att du inte ringt.

x- Jag har också flyttat. Jag ville så gärna ha lite mer utrymme och möjligheten bara ploppade upp sådär. Plopp!
(det blir tyst)

x- Jag har inte ringt.

y- Plopp? Jag förstår. Varför pratar vi aldrig längre?

(1 vecka innan taket. På en promenad i hemstaden. Hetsig diskussion, båda är ivriga och fulla i skratt.)

y- Det måste väl få vara så också, allt kan ju inte bli rätt på en gång? Säg inte att du gått och blivit sådär korrekt.

x- Korrekt? (Båda skrattar) Jag vet inte. jag skulle bara knackat på personens dörr och frågat snällt efter hens telefonnummer, inte brutit mig in och letat efter det.
(Tystnad)

x- Jag älskar det här.

y- Jag med. Inte det där med att knacka på, gjort är gjort. Jag menar, Jag älskar det här jag med. Ja, allt utom staden då. Det känns konstigt att vara hemma. Det är inte hemma.

(x tar y i handen)
x- Jag kommer hem till dig snart. Du får komma hem till mig med. Allt mitt är ditt.

y- Allt ditt är mitt. Tycker du att jag är girig?

(båda bryter ihop i skratt och står stilla en stund. De ska åt varsitt håll.)
x- Jag åker hem om en vecka. Ska vi ses på taket innan jag åker? Det skulle vara så fint att få ligga där och prata med dig igen.

y- Om en vecka då. Until then my friend.

(y börjar springa och får tag i en sparkcykel efter vägen)
Y- Det är ganska skönt att vara hemma i alla fall!

(y åker vidare och x står kvar och skrattar)
(Tillbaka på Taket, Konversationen fortsätter.)
x- Jag antar att någonting måste hända nu. Jag flyger ju hem ikväll.

y- Vad menar du? Som en vändpunkt? Du vet väl att det inte alltid måste finnas en vändpunk. Vi är dem vi är. Vi älskar varandra.

x- Jag kan ändå känna det. Det här är början på någonting nytt.

y- Jag gillar din förmåga att romantisera tillfällen.
(Det blir tyst.)

x- Lyssna på det här då! Vi ses snart igen. Någon dag ska vi leva och andas nära varandra.

y- Ja!

(y reser sig, börjar gå runt på taket)
y- Vi kan gå en utbildning ihop! Eller en …kurs!…En kurs i Grekiska!

(X reser sig också. De går fram och tillbaka över taket.)
x- Ja! Och när vi är bra nog flyr vi till Grekland…

y-…Där vi lever enkelt, ägnar flera timmar varje dag åt konsten.

x- vi övar monologer i gryningen. Grannarna kommer tro att vi bråkar. Vi övar ju alltid på Svenska.

y- Vi bryr oss inte, dagen efter ser de oss lyckliga igen och tror att vi blivit sams.

x- Och då bjuder de på middag!

y- Fast vi äter inte.

(båda sätter sig ned igen, hämtar andningen, ler)
x- Du har rätt. Vi behöver ingen vändpunkt.