Kapten, du lättade ankar. Igen. Och vi trodde det var jag men du
Slet dig ut
Ur mitt bröst
Och fastän det är höst och jag inte tänker frysa in min kärlek tills du är ledig eller letar hårstrån och sköljmedel och mackor som påminner om dig och fast jag läker och tiden läker och tid har gått så är det först
nu
Jag kan inte måla dig längre
Ögon som är pigga du är trött
Kan inte minnas, vill inte
Går lockarna inåt eller ut?
Mer lik din vän nu än förut.
Kom inte tillbaka mer, kapten
Sluta prata under lugg du har ingen. Inte nu.
Och jag
Jag ska måla
Dig
Som någonting som varit
Aldrig blir sig likt
Som jag alltid målat dig