Vår sort känner igen varandra. Blir allvarligt lyckliga, tränger genom till den andras låga. Ler forcerat samtal över bord och snurrar någonting vi utforskar i våra händer. Är beredda på att dö för livet är så självklart på en brant. Vet den andra vet. Och att inga andra. Gråter för att allt är heligt och att ingen annan ser. Oss tränga igenom.