Allt kan bli främmande
och jag är den som måste
hålla det tryggt.

Vinden lägger havets salt
i sår hos grånande staket
som böjer rygg för himlen.

I strandens långsammare tid
faller tunna glesa bräder,
böjs men höjs igen höga gräs.

Någonstans fanns en grind
och jag är den som måste
hålla den öppen.