Trollsländeskuggor far fram och tillbaka utmed husväggen, där jag sitter i den sena kvällssolen. Ibland passerar skuggan över mitt ansikte. Själva sländorna ser jag också. De är på flugjakt. Deras vingar hörs rassla, när de flyger nära. Då och då kastar de solreflexer från sina fyra vibrerande bärplan.

Jag funderar på hur det kan ha tett sig en gång, när urtidens sländor flög för sisådär 300 miljoner år sedan. De hade ett vingspann på 70 cm - alltså stora som en sparvhök idag - och måtte ha kastat respektingivande skuggor över någon betraktare - dock inget däggdjur, som vid den tiden ännu väntade på sin evolution!
Och så undrar jag vad dess sländor kan ha fångat och ätit upp. Deras byten måste varit något större än dagens flugor.

Det är mycket man inte vet.
Men det rasslade väl om deras vingar också.
Och solen sken ju även på jättesländornas tid, så deras vingar kastade säkert solreflexer över sina betraktare. Den gången.