Innovativ regi? Bara visa far och son sittandes i soffan, ätandes och drickandes med ett blåvitt ljus spelande på ansiktens hud, samt till ljudet av att teven visar en actionfilm men utan att panorera ut så att teven då skulle ha synts och sedan klippa där och visa mor och dotter på benen i köket.

Jag bara älskar filmer där första femton minuterna antingen inte visar människorna utan bara landskapet och samtidigt hörs rösterna från dem precis som om de befann sig precis utanför bild.

Eller visar människorna men inte att de har några repliker utan bara är, går och pysslar och att inget annat ljud hörs än från deras sätt att gå, andas, röra sig. Det som händer skall vara på något vis uttrycksfullt. För mycket pålägg av ljud eller musik gör bara upplevelsen slätstruken.

Jag har inte berättat för någon vad som hände tre dagar före påsk för tre och ett halvt år sedan i en förstad till Paris. Jag vill inte att det skall komma ut så att vanlighetens folk skall kunna gotta sig i just mina minnen.

När jag gick för att fotograferas för att eventuellt bli föremål i en modekatalog gick jag in i ett rum och tog av mig min utanpåklädsel och bytte till den som låg framlagd åt mig. Samtidigt kom nästa sökande in då jag först gått ut ur rummet.

Personen ifråga klädde själv av sig och tog sedan på sig mina kläder istället och så där höll det på. Fick vi veta först efteråt när det hela gick upp för gänget kring fotograferingen något senare samma dag.

Alla gick till slut omkring i varandras kläder, men det redde ut sig något senare då vi alla blivit fotograferade och försökte oss på att få tillbaka de persedlar vi kommit dit i ursprungligen.


(Texten är uppställd med mellanrum, på uppmaning av några som har svårigheter med att läsa just tätt sammanhållen textmassa. Om du som kan det kan sätta dig in i deras behov, kan även du läsa texten utan att bli alltför otillfredsställd.)