Du minns du gick ned för en trappa
det var kring huset hos din pappa
men just var det hände
som genom ditt huvud sedan sände

en erfarenhet med sådan kraft
det var som om all saft
rann ur batterierna dina
och du kände självförtroendet sina

kanske ska du den på nytt finna
som du brukat tävlingar vinna
så du kan på dig sträcka igen
komma glad i känslorna hem

varför ska det väl vara så svårt
och livet plötsligt kännas så hårt
bara för att ångesten ansiktet sitt visar
och alls dig ej mera prisar

när du är längst ner i skorna
blir känslorna dina de forna
då du var arg, sviken och liten
kändes som du trampade runt i skiten

ej fann heller minsta tröst
som en bebis vid mammas varma bröst
eller i pappas trygga famn
säg var finns väl nu en sådan famn