Betraktar somliga av er med ett missmod
av medlidsam lidelses empati, inte minst
för mitt eget oförtjänta öde,men ! så länge
de finns Rock`n roll,öl,poesi ,natur,lekan-
de lyckliga barn,ovetandes om den vuxnes
kval,samt att det ännu finns några roman-
tiska nymfer kvar,och energi av optimism
revoltera  emot galenskapen  i  världen, så
måste man stå ut, även  om  man  är  inne,
men ni må ursäkta att jag rodnar på någon
annans bekostnad.