Världen blir lite större för varje dag som går, sätter lite djupare spår och ger mig svårare frågor att svara på.
Du har en syrlig ton men i tron om att den kanske kan vara god ändå går jag fram till ditt bord och du borde förstå, men du missuppfattar. Du skrattar och säger vadå, jag är surare än så!
Jag må vara söt när jag rodnar men det är inget som ordnar situationer som denna bättre än att vända och springa snabbt, men det är knappt så jag hinner för du vinner sekunder på dina långa ben, vi ramlar ihop i entrén och jag fumlar med orden och undrar om den här metoden ens kan kallas någorlunda sund men jag blundar

och vinner ingen tid, nära dörren tar du vid
nära smakar du salt och där förlorar allt jag tidigare tänkt sanningshalt
så bevisligen, tack
syrligt sur var naturligtvis salmiak.