Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Du har sipprat in i mitt liv (2)

 

Min kärlek till dig
flyter som en stilla bäck
porlar i mitt hjärta


Du som sipprat in i mitt liv
genom sprickan i min bergsvägg


Sakta rinner du över min mossa
som bildats genom decennier
av sorgsen leda


Du är ingen hetsig älv
som för med mina brutna armar
när mina tankar forsar kippande
över vattenfallets vanskliga rand


Du är ett delta
som leder mig bort
från avgrundsdjupets
förföriska kaskader


Tårarna letar sig fram
genom stenarna
där solen leker
med mina reflektioner


Du håller mig stilla
och säger att jag finns


Fri vers av Lady Macbeth
Läst 362 gånger
Publicerad 2006-04-04 09:16



Bookmark and Share

  DanSan
Underbar stillsam kärleksdikt som för tankarna till det är droppen som urholkar stenen inte för sig själv men genom sitt fall . . .
Tycker mycket om denna dikt!!!
2006-04-06

  Jonjovan
väldigt vacker stillsam kärlek, inte direkt en hetsig passion utan kärlek med vattnets eviga och genomträngande karaktär som här skickligt används som metafor. Givaren sprider ett stillsamt lugn till betraktaren, något jag sällan upplevt själv men kan tänka mig är underbart.
Det skulle kunna vara en religiös upplevelse, men jag tror inte det. Gud säger sällan något.
Just den sipprande karaktären hos mottagandet av kärleken ger mig en känsla av försvar dock, betraktaren släpper inte in vem som helst. betänker skillnaden mellan en vågs karaktär som kommer sköljande över någon och bäckens mer porlande karaktär. Du vet vad du håller på med.
2006-04-04
  > Nästa text
< Föregående

Lady Macbeth