Dränker ångesten med sprit.
Änden av ciggen sprakar som dynamit.

Nu sitter jag här igen, en annan plats ett annat liv.
Ändå vill jag ta samma initiativ.

Jag ser bara mörker.
Avgrunden saknar mark.
Ingenting som lyfter mig, ingenting gör mig stark.

Inga väggar som stöttar, inga pelare finns kvar.
Ingen lyssnar på mina frågor, eller ger mig svar.

Ge mig droger, ge mig knark.
Ingen lyssnade på mina frågor, men just då nådde jag mark.
Jag hade en gemenskap, fastän den var en illusion.
Men hellre falska vänner, än ensam i min situation.