Jag applicerar alltid handtaget till föreningslokalen för finländare med pooractive plus, för jag har hört att det förminskar finnar och reducerar deras antal till noll i vårt ansikte utåt, Kommunen. Finnar tar våra arbeaten ifrån oss.
Livet är kalas
Där gick du
omkring i matbutiken
och blev sugen på godis.
Men på väg
till hyllan med hundratals kilo
bitar och sorter
av choklad befann sig lådorna
med lösgodis
och dess hundratals frestelser.
Du drömde
redan på vägen
förbi osten och kexen
hur du skulle kunna vältra dig i
gratisprov
långt innan du skulle
behöva anlända
till kassan.
När du kom förbi paprikor, morötter
och palsternackor
kände du dig
mer motiverad än någonsin
och dreglet
rann ur mungiporna.
Men sedan drog sig dina blickar
till... till... till... frukten.
De fruktade stånden stod i din väg
till godisdiskarna.
De diskar som aldrig fick jobb
på en vanlig restaurang
och därför sökte sig till matbutikerna.
Nåväl.
Du har aldrig
kunnat motstå färgen gul.
Så fort du fick syn på bananerna
och visste med dig
att även skalad, en banan är gul inuti...
du var såld och pantad.
Bananer fick det bli.
Dagen
var räddad.
Det här påminde dig om en helt annan sak.
Om du fick välja
mellan kvalitetstid med dina barn,
med din älskade
eller att tillbringa resten av veckan
framför teven med
'massor utav sport', du skulle välja att se på sport.
Så länge du bara fick
göra det
i sällskap med ett ymnighetshorn
späckat med bananer.